Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi gjorde först en rond i skogen för säkerhets skull,
och sedan skyndade vi fram till elden. Jag ville
undersöka den närmare och tog ett glödande kol mellan
tummen och pekfingret. Jag skrek till av smärta
och förskräckelse i detsamma som jag släppte det,
mitt skrik skrämde Hängöra upp i trädet, och hans
flykt skrämde mig till att följa efter honom.
Nästa gång voro vi mera försiktiga och undveko
att röra de glödande kolen. Vi härmade Eldmännens
beteende. Vi satte oss på huk invid elden, lutade
huvudet mot knäna och låtsade sova. Därefter
härmade vi deras språk, talade till varandra på deras sätt
och höllo ett förfärligt snattrande. Så kom jag ihåg
att jag hade sett den skrumpne gamle jägaren röra i
elden med en käpp. Och nu gjorde jag på samma
sätt, varvid jag rörde upp massor av brinnande kol
och hela moln av vit aska. Detta var ju en rolig lek,
och snart var hela vår kropp vit av aska.
Det var ju oundvikligt att vi skulle efterhärma
Eldmännens sätt att underhålla elden. Först
försökte vi sned mindre kvistar. Det gick ypperligt.
Elden flammade upp omkring dem, det sprakade, och
vi dansade och snattrade av förtjusning. Så började
vi kasta på större grenar. Vi lade på mer och mer,
så att vi fingo en ståtlig brasa. Vi rusade ivrigt av
och an och släpade dit torra små och stora grenar från
skogen. Lågorna stego allt högre och högre, och
röken virvlade högt över träden. Det blev ett
förskräckligt smattrande och knastrande och dånande. Det
var det ståtligaste vi någonsin hade åstadkommit
med våra händer, och vi voro icke litet stolta däröver.
no
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
