- Project Runeberg -  Före Adam /
114

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oss upp för att ge akt på dem, och vi glömde alldeles
bort att paddla. Det var ett förskräckligt oväsen på
stranden. Somliga av Eldmännen sköto av sina
pilar mot oss, och några av dessa föllo i vattnet helt
nära vår farkost, men avståndet var för stort för att
de skulle kunna träffa oss.

Det var en stor dag för Hängöra och mig. österut
var halva rymden full av rök från den av oss tända
branden. Och här sutto vi i fullkomlig säkerhet mitt
ute på floden, som nästan omslöt Eldfolkets område.
Vi sutto och skrattade åt dem, medan vi drevo framåt,
först söderut, sedan sydost och ostligt, därefter åt
nordost och så återigen åt öster, sydost och söder, så
rundt om åt väster — i en stor dubbel kurva,
varigenom floden nästan slog en knut på sig själv.

Då vi drevo mot väster och hade lämnat Eldfolket
långt bakom oss, möttes våra ögon av en välbekant
syn. Det var den stora dricksplatsen, dit vi hade
gått ett par gånger för att se på djuren när de kommo
dit för att dricka. Där bakom låg morotfältet, det
visste vi — och bortom det lågo hålorna och vår hords
stora boningsplats. Vi började nu paddla mot
stranden, som gled hastigt förbi oss, och inom kort voro vi
framme vid våra egna dricksplatser. Där var fullt
med kvinnor och barn och en hel massa vattenbärare
som fyllde sina kalebasser. När de fingo syn på oss,
rusade de med vild fart uppför stigarna och lämnade
efter sig en hel mängd kalebasser, som de hade släppt
i förskräckelsen.

Vi gingo i land, och naturligtvis underläto vi att
fastgöra catamaranen, varför den drev vidare nedåt
floden. Vi kröpo ganska försiktigt uppför en av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free