- Project Runeberg -  Före Adam /
117

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vår egen lilla håla. Oaktat de utvidgningar vi hade
gjort vid ingången, måste vi fortfarande tränga oss in.
Och ehuru vi då och då måste fortsätta att göra
öppningen större, var den ännu för liten för Rödögas
jättelika kropp. Men han stormade aldrig mera vår
bostad. Han hade icke glömt den läxa han fått förra
gången, och han hade en stor knöl på halsen, där jag
hade träffat honom med stenen. Denna knöl gick
aldrig bort, och den var så stor att den syntes på långt
håll. Jag njöt ofta av att betrakta detta bevis på
min träffsäkerhet; och emellanåt, när jag visste mig
vara i fullkomlig säkerhet, skrattade jag åt det med
full hals.

Eftersom de övriga av horden icke skulle ha
kommit oss till hjälp, kunde Rödöga ha slitit Hängöra och
mig i stycken inför deras ögon, ehuru de höllo med
oss. Kanske var det icke sympati, utan endast ett
uttryck för deras hat mot Rödöga. I alla händelser
varnade de oss alltid, så snart han kom i närheten.
Såväl i skogen som vid dricksplatserna och på den
öppna platsen framför hålorna voro de alltid färdiga
att varna oss i tid. ^ På detta sätt hade vi fördelen av
att se med många ögon i vår fejd mot Rödöga, den
förkroppsligade atavismen.

En gång var han nära att få mig fast. Det var
tidigt på morgonen, och de våra voro ännu icke uppe.
överrumplingen var fullständig. Jag var avskuren
från vägen upp till min håla. Hastigt som blixten
störtade jag in i dubbelhålan, där Hängöra sprang
undan för mig för många år sedan och där gamle
Sabeltand hade kommit till korta, då han förföljde ett
par av de våra. När jag hade gått igenom den trånga

117

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free