- Project Runeberg -  Före Adam /
119

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var han ingen slagskämpe. Han var liten och mager
och icke så snabbfotad som vi andra.

Aldrig begick Rödöga en grövre våldsgärning. Det
var under den stilla stunden mot slutet av dagen, då
vi började samlas på den öppna platsen, innan vi
klättrade in i våra hålor. Plötsligt kom Sångerskan
rusande uppför en stig från en dricksplats, förföljd av
Rödöga. Hon sökte skydd hos sin man. Den
stackars lille Krokben blev hj ärtskrämd. Men han var
en hjälte. Han visste att döden väntade honom, men
han sprang icke sin väg. Han steg upp, håret reste
sig på honom, och han snattrade och visade tänderna.

Rödöga vrålade av raseri. Det var ju en
förolämpning att någon av horden kunde våga sätta sig emot
honom. Han sträckte häftigt ut sin hand och grep
Krokben i nacken. Krokben högg sina tänder i
Röd-ögas arm, men i nästa sekund låg Krokben sprattlande
på marken med bruten nacke. Sångerskan skrek och
snattrade. Rödöga grep tag i hennes huvudhår och
släpade henne med sig bortåt sin håla. Då han
började klättra dit upp, handskades han mycket
hård-händt med henne och släpade och ryckte henne med
sig upp till hålan.

Vi voro förfärligt ilskna, rasade i vanvettig,
högljudd vrede. Vi slöto oss tillsammans i vårt raseri,
håret reste sig på oss, vi slogo oss för bröstet med
knutna händer och skuro tänderna. Vi kände en
ansats till hjordinstinkten, en böjelse att sluta oss
samman liksom för att handla gemensamt, en impuls som
tenderade mot samverkan. På ett oklart sätt
skymtade nödvändigheten av gemensam handling för oss.
Men det fanns ingen utväg att åstadkomma någon-

119

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free