- Project Runeberg -  Före Adam /
120

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ting dylikt, emedan vi saknade medel att uttrycka
våra förnimmelser. Vi kastade oss icke gemensamt
över Rödöga och dödade honom, därför att vi saknade
språkförråd. Vi hade dimmiga tankar, för vilka vi
ej hade något uttryckssätt. Detta tankeuttryck var
någonting som först långsamt och med svårighet
skulle uppfinnas.

Vi försökte att med ljud återge de oklara tankar
som likt skuggor skymtade genom vårt medvetande.
Hårlös började snattra mycket högt. Därigenom
uttryckte han sin ilska mot Rödöga och sin önskan att
skada honom. Så till vida lyckades han uttrycka sig,
att vi förstodo honom. Men när han försökte ge
uttryck åt den kooperativa impuls som rörde sig inom
honom, blev alltsammans ett obegripligt snattrande.
Så började Bredkäk på samma sätt med pannhuden
lagd i djupa veck och under upprepade slag på
bröstet. Den ene efter den andre av oss högg in i den
ursinniga kören; till och med gamle Märgben mumlade
och sladdrade med sin spruckna stämma och sina
skrumpna läppar. Så tog någon en käpp och började
slå med den mot en stock. Och han slog i en viss
takt. Det hade en lugnande inverkan på oss. Inom
en kort stund var vårt raseri glömt och vi voro mitt
inne i ett muntert sångmöte.

Detta är ett ypperligt bevis på vårt folks oförmåga
att fullfölja en tanke. Här hade vi nu slutit oss
tillsamman i gemensam vrede och med en medveten
drift till samverkan, och så blir alltsammans glömt
vid ljudet av en simpel rytm. Vi voro sällskapliga
till vår natur, och dessa muntra sångmöten roade
oss. På sätt och vis voro våra hihihimöten en skugg-

120

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free