- Project Runeberg -  Före Adam /
126

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

borta från hålorna i veckotal. Jag sov då i ett
trädnäste som jag gjort mig nära träskets mynning.

Jag har redan sagt att Hängöra icke var lycklig.
Min syster var dotter till Pladdraren, och hon gjorde
livet surt för Hängöra. I ingen håla var det ett
sådant bjäbb och gräl som i deras. Var Rödöga en
Blåskägg, så stod Hängöra däremot under toffeln, och jag
inbillar mig att Rödöga varj för slug att någonsin
vända sin håg till Hängöras nustru.

Lyckligt nog för Hängöra blev hon snart dödens
rov. Det inträffade någonting ovanligt den
sommaren. Långt fram, nästan mot slutet av den varma
årstiden, växte där upp en andra skörd av morötterna.
Denna oväntade nya rotskörd var späd, saftig och
mör, och en tid bortåt var rotfältet hordens mest
omtyckta matställe. Tidigt en morgon voro de där i
tjogtal för att äta frukost. På ena sidan om mig gick
Hårlös, bakom honom hans far och son —• gamle
Märgben och Långläpp — och på min andra sida hade jag
min syster och Hängöra; hon gick närmast mig.

Intet varnande förebud! Plötsligt gjorde både
Hårlös och min syster ett hopp och uppgåvo ett gällt
skrik. I samma stund hade jag hört surret av pilarna
som genomborrade dem. Och i nästa sekund lågo de
bägge sprattlande och flämtande på marken, och vi
andra voro stadda på flykt bortåt träden. En pil
susade förbi mig och trängde in i marken; dess
fjäderprydda skaft skakade och vibrerade efter stöten då
pilens flykt plötsligt hejdades. Jag kommer mycket
tydligt ihåg, hur jag vek av vägen för att komma
förbi den, då jag; flydde! — en onödigt lång krok.
Jag måste ha ryggat tillbaka för den, ungefär som

126

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free