Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en häst skyggar för ett föremål som inger honom
fruktan.
Hängöra sprang bredvid mig, och han störtade
plötsligt till marken. En pil hade trängt igenom nedre
delen av hans smalben. Han försökte fortsätta sitt
lopp, men han snubblade och störtade omkull för
andra gången. Han satte sig upp, kröp ihop, darrande
av förskräckelse, och ropade bönfallande på mig. Jag
sprang tillbaka. Han visade på pilen. Jag grep tag
i den för att dra ut den, inen det gjorde så ondt att
han fattade min hand och hejdade mig. I
detsamma susade en pil fram emellan oss. En annan
träffade en sten, splittrades och föll till marken. Det
var mer än man kunde stå ut med. Jag ryckte
plötsligt i pilen med hela min styrka. Hängöra gallskrek,
när pilen gick ut, och han slog till mig i vrede. Men
nästa ögonblick voro vi åter stadda på flykt.
Jag såg mig tillbaka. Gamle Märgben. ensam och
långt efter de andra, stapplade tyst framåt i sin
kapplöpning med döden. Ibland var han nära att falla,
och en gång föll han. Men det kom inga pilar mer.
Han reste sig vacklande. Årens börda vilade tungt
över honom, men han ville icke dö. De tre
Eldmännen, som nu rusade fram ur sitt bakhåll i skogen, skulle
mycket lätt ha kunnat taga honom, men de försökte
det icke. Han var kanske för gammal och seg. Men
Hårlös och min syster ville de däremot ha; då jag såg
mig tillbaka från träden, såg jag eldmännen krossa
deras huvud med stenar. En av eldmännen var den
skrumpne gamle jägaren som haltade.
Vi svingade oss nu från träd till träd bortåt hålorna
—• en upphetsad, oordnad flock, som drev framför
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
