Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
axel, som alltid värkte och blev förlamad i
regnväder.
Snabbfot var sjuk då jag fick denna skada. Det
var antagligen ett anfall av malarian som emellanåt
plågade oss, men vad det än var, så gjorde det henne
slö och tung. Hennes muskler voro icke så spänstiga
som vanligt, och hon var verkligen i en eländig
kondition till flykt, då Rödöga bragte henne i trångmål i
närheten av de vilda hundarnas läger flera mil söder
om hålorna. I sitt vanliga tillstånd skulle hon ha
beskrivit en cirkel omkring honom och sedan rusat raka
vägen hem, säker att hinna undan och finna skydd i
vår lilla håla med dess trånga ingång. Men nu gick
det icke för henne att komma omkring honom. Hon
var slö och för litet spänstig. Han drev henne
ständigt tillbaka, tills hon övergav försöket och
uteslutande satte in hela sin energi på att undgå hans klor.
Hade hon icke varit sjuk, skulle det ha varit en
småsak för henne att komma undan; men som det nu var,
togs ali hennes slughet och varsamhet i anspråk. Hou
hade den fördelen att hon kunde begagna sig av
smalare grenar än han och göra längre hopp. Dessutom
ägde hon ett ofelbart omdöme i fråga om att bedöma
avstånd och en aldrig svikande instinkt angående
hållbarheten och bärkraften hos kvistar, grenar och
murkna stammar.
Det blev en jakt som räckte i oändlighet. Rundt
och rundt, fram och tillbaka långa sträckor genom
skogen flögo de fram. Det blev stor uppståndelse
inom horden. Ett ursinnigt snattrande begynte, som
var högljuddast när Rödöga befann sig på avstånd
och saktade av då jakten förde honom närmare. Alla
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
