Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmärkningsvärdt att inga barn hade överlevat den
fruktansvärda färden.
Jag skall icke göra någon detaljerad skildring av
de år vi uppehöllo oss vid havet. Det var ingen god
uppehållsort. Luften var kall och fuktig, och vi
plågades ständigt av hosta och förkylning. Vårt folk
kunde omöjligt behålla livet i en sådan omgivning.
Vi fingo visserligen barn, men de hade föga livskraft
och dogo tidigt, och de vuxnas antal minskades
fortare av döden än de hunno ersättas av nyfödda. Vi
flevo allt färre och färre.
Den genomgående förändringen i vår diet var icke
heller nyttig för oss. Där fanns högst obetydligt med
vegetabilier och frukt, och vi blevo fiskätare. Vi hade
musslor och snäckor och bergsostron och stora
havskrabbor som kastades upp på stränderna under
stormigt väder. Vi funno också flera slags sjögräs som
smakade gott att äta. Men dietförändringen satte
våra magar i obestånd, och ingen av oss fetmade, utan
vi voro alla magra ocli tärda. Det var under fångst
av de stora snäckorna som Hängöra fann sin död.
En av dem hade slutit sitt skal om hans fingrar under
ebbtiden, och så kom floden och dränkte honom.
Dagen därpå funno vi hans döda kropp, och det blev
en läxa för oss alla. Aldrig mer blev någon av oss
fångad av en jättesnäcka.
Snabb fot och jag lyckades få ett barn att leva,
åtminstone i flera år. Men jag är fullkomligt
övertygad om, att gossen aldrig i längden skulle ha uthärdat
detta förskräckliga klimat. Så en dag uppenbarade
sig Eldfolket på nytt. De hade kommit utför floden,
icke på en catamaran, utan på en primitiv kanot.
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
