Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 19 )
skrattade, skrattade och skrattade,
oemotståndligt, godt som ett barn.
Gustaf Adolf Holm betraktade honom
med ett blygsamt själf belåtet smil.
»Nå!» sade han. »Vet ni hvad, go vänner,
ofvanpå det här ha vi då ärligt förtjänt att
få oss ett riktigt hyggligt parti vira. Eller
hur?»
Han kraflade sig ner från soffan,
trip-pade hän till dörren och ropade ut i salen:
»Karin lilla, skaffa oss kort! Och så
mer punsch!»
De hade redan spelat en halftimme, då
det knackade på dörren, tyst och försiktigt.
De voro midt inne i ett spel; och ingen
svarade. Om en stund knackade det igen; ingen
svarade. Då öppnades dörren sakta och
blott på glänt, och in igenom den smala
öppningen klämde sig en man. Han bar en
urmodig, luddig vinteröfverrock, — den hängde
som en säck ikring honom och räckte ända
ned öfver vadbenet. På det stora runda
hufvudet satt en raggig cylinder och vacklade;
och i ena mungipan hängde den sista sönder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>