Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 82 )
som blott den kan vara, hvilken är det helt
själfklara.
Santesson hade tagit hatten af till
hälsning, hon vände om igen, och de gingo
långsamt utåt vägen, ban i en blank cylinder
och ny gul våröfverrock, hon i sin svarta,
bredskyggiga hatt och den omändrade blå
jacketten kring det smärta lifvet, — ut
mot landsbygden till i den gula ljumma
majdagen med dess nyutsprungna, späda
grönska.
»Jag har försinkat mig,» sade han.
»Min vän Sjödén har nämligan förlofvat sig,
och hans fästmö har kommit hit till
karnevalen. De åto frukost samman, och jag
måste vara med. Och det hela var så, att
min vän Gustaf Adolf Holm förehöll mig —
jag ville nämligen för länge se’n gått — men
han förehöll mig, att det skulle ’se
besynnerligt ut’, som han uttryckte sig.»
»Vet du hvad, Erik: men jag tycker, dina
vänner____ Sjödén ser visst mycket hygglig
ut, och Holm också, men . . ..»
»De äro mina gamla kamrater.»
Hon skrattade upp.
»Hvad du sade det patetiskt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
