Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 83 )
Santesson rynkade stilla ögonbrynen, men
gick stum vid hennes sida.
»Ser du, Ellen,» sade han slutligen, »det
där är nu en sak för sig, kamratskapet.
Det är det bästa vi ha, i studentlifvet. Man
håller samman i tjockt och tunt; och man
lefver slutligen samman dag ut och dag in,
utan att vidare reflektera öfver hvarandra.
Man har vant sig vid hvarandra, man trifs
med hvarandra. Man vet till sist rakt inte,
hvad det är som håller samman; man kan
blott inte annat än dagligen råkas.»
»Det förstår jag ändå inte. Jag känner
dem inte; men de äro dock så helt olika dig.
Sjödén ser snäll ut; men när jag ser Holm,
kan jag inte begripa, hur du och han kan
vara så intima vänner. Vet du, i honom
skulle då ingen flicka finna på alt förälska sig.»
»Det är alldeles, hvad han själf alltid
konstaterar,» sade Santesson småleende. »Nu
blir för resten laget snart upplöst. Sjödén
gifter sig till hösten och slår sig ned ute på
landet, i hennes trakt. Där skall upprättas
en doktorsplats, och han är själfskrifven.»
»Hvem är hon, hans fästmö?»
»En flicka från landet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
