Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
signelser vikit och blifvit omintetgjordt genom
egoismens maktspråk. Mycket af det, som kunnat vara
godt och väl, är det ej längre nu sedan egenkärleken
tillåtits inblanda sitt gift däri. Hvad är det väl som
bjuder styrkan att krossande slå ned på svagheten,
hvad om inte egenkärleken — den oädlaste af alla
drifter, men dock en drift åt hvilken vi med en
ovanlig förkärlek skatta. Huru ofta skulle vi ej kunna
hjälpa och trösta den lidande brodern eller den på
afvägar stadda systern, huru ofta skulle vi ej kunna
uttala ord af hjälp och uppmuntran — ord, hvilka
måhända skulle göra oändligt godt — men
egenkärleken hindrar oss att göra hvad plikten bjuder. Alla,
alla fela vi därutinnan, den ene mer, den andre
mindre. Men så borde det ej vara.
Vi borde ingjuta mera innerlighet, mera
kärleksfull omsorg i vårt arbete, och vi skulle snart förmärka
att våra framgångar blefve flere än hvad de nu äro.
Hvarför skulle ej hela vårt arbete kunna bli en lång
predikan om praktisk kristendom, kärlekens religion
och religionernas ideal? Hvarför skulle vi ej kunna
iakttaga ett bättre och värdigare uppträdande mot
hvarandra, än hvad som är händelsen på de flesta
platser? Ja, hvarför?
Finnes det månne någonting annat än vår egen
egoism, som hindrar oss att bli vänligare, mera
öfverseende mot hvarandra? Säkerligen inte.
Men saken är den, att enhvar af oss vanligen
fikar efter den bästa platsen. Den plikttrogna,
försakande brodern, som med nöje håller sig undan och
likaledes med nöje fullgör det arbete — det
nödvändiga arbete — som andra måhända rata, är på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
