Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är — hick — förb — — — oförskämdt att
— hick — kasta ut stenar midt på vägen — hick —
så en stackare inte skall kunna — hick — komma
fram», resonnerade han med sig själf.
»Men de ska’ ha för det — hick — de ska’ ha
betalt för både det och mera till de — hick — de
uslingarne hick — de ska’ så», tröstade han sig själf
och började med detsamma krypa rundt omkring på
vägen, plockande småstenar med båda händerna.
Det var nog ett tråkigt göra, det förstås, men
gick gjorde det i alla fall, och det dröjde inte allt
för länge, förrän han hade båda rockfickorna
fullproppade. Så skulle han till att resa sig, hvilket gick
lätt nog, men väl uppkommen tog han ånyo
öfver-balansen, denna gången fallande på ryggen. Hufvudet
slog han mot en hvasskantad sten så att ett större,
blödande sår uppstod.
Detta ökade naturligtvis hans raseri. Tydligen
hade den illasinnade Johan Linders lagt ut den der
stenen. Han — den usle fattiglappen — hade ju
alltid varit afundsjuk på Per Hanssons välmåga och
nu naturligtvis .., Jaha, reflektionerna gjorde sig själfva.
Men han skulle ha betalt, den stackaren — både
för ny och gammal ost — det svor Per Hansson på
medan han ännu låg på ryggen i landsvägsdammet,
med blodsprängda ögon betraktande den bleka månen,
som sakta och safligt tycktes skrida fram öfver
himlahvalfvet. Så reste han sig, gick fram och fattade
tag i staketet framför Linders hus samt drog ur fickan
/ upp en sten, hvilken han måttade mot stugfönstret.
»De ska7 ha betalning, de uslingarne», gnisslade
han mellan tänderna! Men stenen råkade inte utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
