Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmäla honom och åtala honom, samt vittna mot
honom.
Det var fräckt — det var oförskämdt — men
det skulle straffas.
Det var honom ett ögonblicks verk att ur
gärdesgården bakom honom rycka loss en stör af försvarliga
dimensioner. Med denna rusade han emot den okända
som ej hann vika undan utan segnade omkull för ett
kraftigt slag af honom.
Han gjorde stora ögon. Det där var i alla fall
inte hans mening. Han skulle tukta litet, men ej så
där hårdhändt. Lika godt emellertid, nu var vittnet
undan och skulle antagligen hålla munnen.
Det föll en sten från hans bröst, då han kom
till insikt om detta faktum, och det var med spänstiga,
lätta steg, han fortsatte vägen mot sitt hem.
Plötsligt hejdade han sig, stannade och mumlade:
»Det skulle i alla fall vara bra roligt att veta
om — om hon ligger där ännu — och hvem hon är.»
Så vände han om och smög sig sakta fram genom
skymningen, långs vägen. Hans förstånd var
visserligen ännu temligen omtöcknadt, men ej värre än att
han insåg det han hade att med största försiktighet
nalkas offret för ögonblickets dåliga ingifvelse. Någon
annan kunde ju lätt hafva påträffat den afd anade
eller döda — hvilket det nu var — kvinnan, och då
dugde det ej att komma spatserande helt lungt, ty då
kunde man spatsera rakt i fördärfvet. Man måste
ha ögon i skallen och se sig för, det är nödvändigt,
framför allt i dylika situationer.
Lyckligtvis afhördes intet, utan kom han utan
något som hälst äfventyr, fram till sitt offer, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
