Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med darrande hand trefvade han i fickorna efter
en tändsticka. En stund förlöp, förrän han fick
fatt i en dylik, som han genast tände. Det bleka
skenet från lågan föll rakt i ansiktet på kvinnan.
Jo, sannerligen — det var hon — hans egen
hustru.
I ett nu var han fri från hvarje återstod af rus,
och det dröjde inte länge förrän han hade hela
sammanhanget af nattens tilldragelser klart för sig. Hustrun
hade naturligtvis känt sig orolig öfver hans långa
bortovaro samt gått ut för att söka honom.
Och så hade han i fyllan och villan ... Men, huh,
han ville verkligen inte tänka på ens, hur illa han
burit sig åt. Han nästan ryste af fasa öfver sig själf,
och på hans panna rann kallsvetten i stora, sipprande
droppar. Han blef tvungen att sätta sig ned på
vägkanten en stund, för att hämta sig från den vilda
sinnesrörelse, som bemäktigat sig honom.
Plötsligt slog honom emellertid den tanken, att
något måste göras — ovilkorligen, så vida ej hans
skuld skulle växa sig än högre, än den redan var.
Han reste sig, stönande, och förr än han själf
visste om det, hade han i hastigheten utslungat ett
hest, doft:
»Förbannelse öfver denna galenskap — dessa,
rusdrycker, som försätta en i sådant tillstånd, att man
inte vet hvad man gör, utan rusar på i blindo.»
Därpå tog han hustrun i famnen och bar henne
hem. Här nedlade han henne på sängen i stugan
och vidtog sedan alla de åtgärder han kunde utfundera,
för att ånyo kalla henne till lif. Det lyckades honom
också verkligen. Med ett djupt stönande slog hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
