- Project Runeberg -  Föreläsningsmagasinet - Tidskrift för nykterhetsupplysning /
44

(1900) Author: Conrad Thunström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sändes med honom för att tjäna min nya husbonde
som läkemedel. Om det halp något, hvad de smorde
på honom af det jag hade att bjuda, vill jag låta vara
osagdt, men han blef liggande ett halft år i svåra
plågor, och hans ben måste tagas af. När mannen
ändtligen hade blifvit frisk igen, var det stor nöd och
brist i huset. Hustrun gret och bannade mannen, och
barnen måste ut för att tigga; men likväl följde jag
med hvarje gång det företogs en stadsresa och fick
lika ofta tillfälle att, när husbonden kom hem, höra
oenighet och träta, svordomar och förbannelser. En
gång blefvo de två reskamrater, som hade varit i
staden med min husbonde, ense om att tömma mig
nere vid röset, innan de gingo till sina hem, och
följden blef, att de började slåss; den ene gaf den
andre en stöt i bröstet, hvaraf han fick sin död; och
så kom gärningsmannen på fästning. Sedan blef
husbonden så sjuk, att han icke längre kunde resa till
staden själf; jag sändes då än med den ene och än
med den andre för att hemföra en förfriskning till
den lidande mannen. En ung gosse hade mig en gång
med. På återvägen fick han lust att smaka på mitt
innehåll; men det han njöt hade som vanligt en
bedöf-vande verkan, och han fanns sofvande i vassen, just
när sjön nådde honom till halsen; om han legat kvar
en kvart längre, hade han sannolikt blifvit funnen
som lik. Jag har efter den dagen vandrat vida
omkring, men städse har man sörjt för, att jag blifvit
fylld, tömd och åter fylld, tills en flicka en afton — i
harmen öfver att hennes broder hade supit sig full —
slängde mig ut genom fönstret, hvarvid jag slogs i tu.
Och nu är min historia slut. Där man haft mig, har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forelasn/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free