Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Din hand, du ädle vän!» ropade vi alla, och
hvarenda en lofvade vi följa Hans’ exempel. Papper
anskaffades, och alla undertecknade en förbindelse
om absolut nykterhet. Och jag försäkrar er, att vi
aldrig känt oss så lyckliga som den dagen.
På kvällen återvände vi om bord. Kaptenen
väntade oss med dyster panna. Han var van, att vi
alltid voro druckna vid permisionstidens slut. Huru
förvånades han icke nu, då vi alla voro nyktra!
»Gossar», sade han, »huru skall jag förklara det,
att ni alla äro så nyktra i dag?»
»Visa honom papperet!» hviskade jag till Hans.
Kaptenens blick klarnade, då han ögnade igenom
handlingen.
»Låt mig förvara detta!» sade han mildt. »Så
länge I hållen den af eder afgifna förbindelsen, så
länge hafven I en vän i mig.» Han skakade våra
händer och såg belåten och lycklig ut.
Härefter lefde vi ett nytt lif. Hans blef allas
vän och lärare, och snart fingo vi befordran. För
tre år sedan sammanträffade vi alla, och ingen hade
brutit sin förbindelse. Alla äro vi nu befälhafvare å
goda fartyg.
Så lyder min berättelse», sade kapten Suter till
till sina gamla vänner, hvilka uppmärksamt lyssnat
till densamma. »Och nu ursäkta ni väl mig för att
jag ej skålar med er.»
»Visst göra vi det!» sade en. »Af alla här be
rättade äfventyr har kapten Suters varit det bästa.
Jag kommer aldrig att glömma det, och trots mina
grå lockar kommer jag att noga öfverväga saken.
(£1. £.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
