Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kom ned, Kalle!» röt Cerberus.
Kalle funderade ett ögonblick. Så äntrade han
öfver takåsen och lät sig glida nedåt halmtaket i
sakta mak; och med ett hopp stod han snart på
marken. När läraren hunnit om gafveln och in i
skolsalen, var Kalle i full fart med att tentera för Pelle
i St. Mathei evangeliums 18 kap. och höll just på
att med ljudelig stämma uppläsa 13 versen. Läraren,
som väntat att få plocka upp Kalle mer eller mindre
skamfilad, fann ställningen så komisk, att han lät
udda vara jämnt.
Som sagdt, Kalle förstod att klara skären, och
Pelle läste bäst af pojkarne. Det var väl därför, som
den gamle byskolmästaren verkligen saknade dessa
två, då prästen tog dem om hand, för att fullkomna
dem för lifvets värf.
Sinsemellan uppgjorde de sina framtidsplaner.
Pelle skulle arbeta vid faderns gård några år,
genomgå landtbruksinstitut, öfvertaga och reformera
fädernegården samt gifta sig med Inga. Kalle hade läst
Robinsson Crusoe, »den lille vilden» och om franska
främlingslegionen i Algier m. m. sådant. Äfventyrens
värld lekte för hans fantasi. Han skulle blifva något
stort, sak samma hvilket. Blott sin moders varningar
för lifvets skuggsidor, dem skulle han gömma, men
inte glömma. Det var Kalles mödernearf.
Fäderne-arfvet, bestående af föda och kläder till 12:te året,
var redan fullt uttaget.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
