Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
En tre veckor senare fick Marcel, som en morgon
blifvit förd till sin onkel, — efter en olyckshändelse
under en jakt, sade man, — en duell, försäkrade
andra, — ännu knappt botad för ett rätt allvarsamt
sår, se Marie komma fram till sängen och luta det
vackra ansiktet, blygt och med tårfyllda ögon, mot
hans:
— Säg, Marcel, vill du förlåta mig?
— För hvad då, min lilla Marie?
Marie gråter, bara gråter.
— Jag kan inte säga det.. . Du kommer att
afsky mig . . . Jag har varit så elak! . .. Det är min
skuld, att man hållit på att döda dig.. . Men jag
visste inte . . . Om du hade dött, så hade jag också dött!
— Men, hvad menar du? frågar Marcel förvånad.
Knappt hörbart säger Marie:
— Det var jag, som underrättade hr Bertrand.
— Så! Så! Så! utropar Marcel, förvånad,
förvånad i synnerhet öfver att ej känna sig vred, utan
i stället finna den lilla yrhättan ännu vackrare i sina
tårar, vackrare än han någonsin funnit henne, oaktadt
det brott hon begått.
— Då, om du inte är ond på mig, så vill du väl
ge mig en kyss? frågar Marie ännu blygare.
Och han kysser henne.
Nu — det är tre år senare — äro de gifta.
På så sätt kommer hos en del flickor svartsjukan
före kärleken alldeles som på törnrosbusken törnena
sticka fram före rosorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
