Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det hände om igen.
Han gick dit allt oftare, och till slut drack han
i hvilken sylta som hälst. Han hade tagit fyra
grader, var det flere? Nej det kunde icke vara fler. Det
är blott den simplaste pöbeln, som går längre.
Emellertid blef han rädd. För hvad? det visste
han icke. Men »busen» från barnaåren tycktes ha
tagit gestalt igen.
Han slog det ifrån sig och fortsatte att dricka.
Till slut gick han öfver gränserna. Hans namn kom
åter i tidningarna! men nu sade redaktören
ingenting om hans triumfer. De kallade honom en af de
»notoriske».
Han kände skammen och det gjorde ondt.
Men han drack ännu mer.
Så blef han skickad till Amerika, dit, hvarest
alla skola kunna bli något, där alla ha samma
möjligheter och hvarje man är född fri och lika. Dit
blef han sänd.
— Ja, och när jag går där nere vid hamnen och
bär plankor, då tänker jag stundom på hvad jag kunde
ha varit, om jag haft vänner af det rätta slaget.
Men jag hade lärt mig »njuta af lifvet» på deras
sätt. Under musik och ljus och munterhet följde de
mig. Ja, då »lefde» vi.
Men så gick jag längre, och då måste jag gå utan
musik, utan sång och utan ljus. Jag måste gå ensam
i mörkret. Och nu står jag ensam utan en vän.
Chicago är stort. Alla ha vänner. Det är endast
några fattiga stackare, som jag, som icke ha någon
att lita sig till. Folk tror visst att vi icke ha känsla.
Kanske är det sant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
