Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F O K E L A 8 N I N S C4 M A G A S I N E T . 87
Nog minns jag mången fru i fräs och fras,
Som, där vi voro bjudna på kalas,
Spred ibland gästerna ett sken af solen.
Men mera värd mig syntes hon vid dörren,
Som var så rädd att gå till annat hörn,
Min gamla mor, min mor i bomullskjolen.
Jag minns båd’ hennes kyss och hennes ris,
Och bådadera skänker jag mitt pris,
Fast kanske mest det ägnas åt den förre.
Men jag berömmer ock det ris jag fått,
Ty fast det gjorde ondt, det gjorde godt;
Det ser jag nu, då jag har blifvit större.
När far min kom med rottingen och röt,
Om hennes nacke jag så fast mig knöt,
Som om af henne jag mig sökte nåden.
Ju mera medhåll då af mor jag vann,
Dess fortare den rädda tåren rann,
Som ömt hon gömde uti förklädsvåden. —
Nu är hon död, min mor, min enda vän,
Fast hon i hjärtat bor och lefver än,
Och detta bo hon nog får ensam äga.
Ej något kors på hennes graf ses stå,
Men hennes goda själ jag minns ändå
Och bryr mig icke om hvad grafkors säga.
(Bi. B.) G. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
