Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katt många af nyssnämda ungdom veta inte något
intressantare samtalsämne än hur många flaskor punsch
man drack där, hur starka toddar man fick då, hur
många supar man tog till den måltiden, hur mycken
champanj man konsumerade där, hur full den var,
hur galet en annan betedde sig under ruset, hvilka
vilda äfventyr man hade i den bakgatan o. s. v.
Är det inte vedervärdigt? Kunna väl människor,
som stå så lågt, med skäl räknas för bildade?
A andra sidan är det en alltför ringa procent
folk i dessa kretsar, som man finner intressera sig
för vetenskap, konst, litteratur o. dyl. Hur ofta hör
man väl förnäma ynglingar syssla med slöjd, skulptur,
musik, målning, naturforskning? Eller när
sammankomma de för litterära, samhälliga eller politiska
intressens skull?
Nej, det är flärd och sinnlig njutning, som
hufvudsakligen faller i deras håg. Ja, från många håll höra
vi försäkras, att de högre klasserna befinnas ännu
mycket mindre vetgiriga och intresserade för högre
frågor än arbetareklassen. Sålunda läste vi för någon
tid sedan följande i Göteb.-Posten: »Ingalunda
arbetareklassen ensam bör klandras. Tvärt om finner man
där, åtminstone på sina håll, de ifrigaste
bildnings-sökarne. I hela vår medelklass uppifrån och ned, en
hel del akademiskt skolade män i staten icke
undantagna, påträffar man en betydligt hög grad andlig
likgiltighet och slöhet, hand i hand med en
kulturfientlig praktisk materialism, hvilken senare icke
hindrar dess bärare att vara både kyrkligt och politiskt
ortodoxa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
