Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte han varit så gifmild af sig. Så nog är väl han
en nykterhetsvän om någon, det kan väl aldrig
förnekas. Nu befinner sig föreningen i en fatal situation.
Man kan icke med bestämdhet förklara att mannen
har orätt, ty han har ju delvis rätt. Och kanhända
förtages hela tillställningens goda intryck endast på
grund af en dylik episod. Då, om icke förr skola
logemedlemmarne förstå, att de gjorde sig skyldiga
till en stor blunder, då de mottogo — kritiklöst
mottogo — de erbjudna gåfvorna. De skola finna att
välsignelsen varit större ifall de sträfsamt arbetat sig
fram till målet, steg för steg, endast understödda af
sin egen kraft. Kanske skulle de under slika
förhållanden måst vänta något längre efter sin fana, men
de skulle då också hafva emottagit densamma med
långt gladare känslor, förvissade som de varit om, att
de själfva och inga andra bidragit till det så kära
föremålets anskaffande.
Syskon! Skåden noga efter hvems handen är,
som gifver eder guldet, hvarmed vi skola kraftigt och
energiskt föra vår sak framåt. Förvissa eder om,
huruvida den handen är ren från blod eller ej —
huruvida bröders och systrars last och brott och nöd
har hallstämplat och smutsat den eller ej! Varen
förvissade om, att guldet icke undgår att bli
besmittadt af handen, som gifver det! Aldrig blir det till
välsignelse. Det låder vid det ett menetekel, som
förvisso icke utplånas därför att I fått det om
händer.
Eller tron i måhända att krögarens guld drager
människorna från krogen, tron I kanske att den kan
resa andra, som ständigt faller själf, just i den last
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
