Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 FÖRELÄSNINGSMAGASINET.
Jag vill inte handla så, att jag skall behöfva förakta
mig själf».
»Är detta ditt sista ord»?
»Ja, vid Gud är det så, Boel»! Han slog en
klatsch med piskan och körde vidare.
I detsamma hörde han en smäll af krossadt glas
och kände flickans hand på sin arm. Han höll åter
in hästen.
»Hvad var det, Boel»?
»Det var den usla punschflaskan, som jag kastade
i gärdet. Du kan nog tro, käre Sven, att jag inte
menade allvar nyss. Jag ville bara pröfva dig, och
nu vet jag, att du är en karl äfven i det hänseendet.
ty när du kunde neka mig att tömma en skål, kan
du nog neka hvilken annan som hälst. Ser du, Sven,
det är mycket därför, att du är nykter, som jag
kommit att fatta ett sådant tycke för dig, att jag vågar
anförtro mig själf och allt hvad jag äger i dina
händer. Men vänd nu om hem! Jag vill tala om för fabror,
att nu har jag fått en ny förmyndare, som jag hoppas
få behålla i hela mitt lif».
»Boel»! Åter hördes en smäll; men denna gång
lät det ej som af krossadt glas, utan som då två par
friska läppar mötas i en trofast kyss.
Hvad mera talades under hemvägen, låta vi
läsaren själf fundera ut.
Vid hemkomsten var det Boel, som själf tog till
orda, för att låta den häpne fabror Eskil erfara sitt
raska beslut. Till en början ville han nog göra sina
»förnuftiga» invändningar; men hvad tjänade det
väl till mot en så själfständig karaktär? Boel var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
