Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erfarit, att i tåget fanns en genomgående vagn. I denna hade
vi alltså tagit plats och sutto därför nu, vid sista
tågombytes-stationen, lugnt kvar.
Men omsider värdt oss tiden för lång. Vår vagn rörde sig
ej ur stället. Ingen konduktör hade kommit och öppnat.
Smällande kallt var det ock, så att skjutfönstren i kupéen frusit
fast och omöjligen kunde öppnas.
Vi voro sålunda innestängda.
Vi rådfrågade våra klockor och tidtabellen. Resultatet värdt
oroväckande. .
Fem minuter kvar!
Alla utsikter alltså för att vi skulle nödgas bli kvar
där öfver natten och ej hinna våra hem till julafton, änskönt
lumpna 23 kilometer var det korta afståndet.
Nu voro goda råd dyra.
Med fara att spräcka hela kupéfönstret gjorde vi en
samfäld ansträngning och — lyckades öppna fönstret.
Sedan var det en minuts verk att öppna kupédörren, taga
ressakerna och rusa öfver till andra linien.
Det var också hög tid, ty minuten efter det vi stufvat in
oss, bar det i väg.
Och glada voro vi, ty detta tåg var det sista för dagen i
den riktningen.
Under de 45 minuter, som nu fölide, uppsatte vi i kupéen
en skrifvelse öfver hvad som händt oss i den genomgående
vagnen, och jag åtog mig att renskrifva och sedan öfversända
den till inspektören vid den station, vi nyss lämnat.
Vid framkomsten var man mig till mötes med häst och
släde. Mina vänner bodde endast några hus från
järnvägsstationen, jag däremot ett godt stycke in i staden. Vi skildes
åt under ömsesidiga tillönskningar om god jul.
I detsamma jag satte mig upp i släden och kusken kom
för att svepa slädfallen om mina fötter, förnam jag åter den
där vidriga spritstanken och hade så när stiget ur igen. Men
jag satt kvar: det var väl inte så farligt med honom, tänkte
jag — till min egen ofärd.
Allt gick bra — till en början. Men vid det att vi vände
om ett hörn in på en annan gata, föll kusken framstupa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
