Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23: 31. Meningen är väl icke, att man skall blunda och
dricka, ty i samma kapitels 20 vers heter det: »Var icke
bland vindrickare och fråssare» (Melins öfversättning),
och i 31 kapitlet förmanar Lemuels moder: »Ej må
konungar, o Lemuel, ej må konungar dricka vin, och icke
furstar trakta efter starka drycker, att, när han
dricker, han ej glömmer lagen och förorättar några
nödens barn».
Ja, säger du, så står det i 4 och 5 verserna, men
läs nu den följande sjette: »Gif stark dryck (eller
gifven rusdryck) åt en lifdömd (eller åt den, som
förgöras skall) och vin åt bedröfvade själar, att de må
dricka och förgäta sitt elände och icke mer ihågkomma
sin jämmer». Jo, det var värre det! Hvad är att
svara härpå?
Först och främst, att antingen äro orden
»rusdryck» och »vin» ett hebreiskt rim eller ock
innehåller denna vers den »rätoriska figur», som i
vältalighetskonsten heter ironi. När en svensk rimmar på
»gull» säger han »mull», eller på »konung», säger han
»honung», »dronning», — »honning», svensken vill
hafva rim med eller utan reson. Juden åter vill hafva
blott reson och han bryr sig platt icke om rimmet;
han säger t. ex. »guld» och mycket fint »guld»; eller
»honung» och — »honungskaka»; eller om »1,000»
falla vid din venstra sida och — »10,000» vid din
högra sida; din »käpp» och »staf» trösta mig eller
»tusen sinom tusen» tjänade honom »tiotusen sinom
tiotusen» stodo inför honom o. s. v. Antingen är nu
denna sjette vers ett hebreiskt rim, eller ock är det
ironi; ty hvar man vet ju, att ett glas vin icke i
längden hjälper för själssjuka, ja, icke ens många glas vin,
ty på rusets glömska följer bakrusets »bondånger»
och sjelfförakt. Däremot veta vi, att det var brukligt
bland judarna, att gifva missdådare en döfvande
dryck före afrättningen, så fingo t. ex. de bägge
röfvarna en smärtstillande dryck af »ättika blandad
med galla», men då Herren Jesus hade smakat härpå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
