Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herrar Pimpelman och Tempelman snacka.
Vexelpoem för Vågbrytaren af
Gustavus.
P: — Är det ej sant, min herre, blodröd drufva,
I Södern plantad, är ett elixir,
Som kan ett sorgtyngt men’kolif förljufva,
Så att vår jord ett himmelrike blir,
Som kan från dagen gryr, tills kvällen skymmer
Förläna lefnadsmod åt sinne slappt?
Är det ej bästa medlet mot bekymmer,
Som möta på vår stig?
T: — Det tror jag knappt.
P: — Åh, hvarför så? Men olikt är ju tycket.
Dock säll mig vinet gör, som jag förtär.
T: — Kors, jag har pimplat bränvin ganska mycket,
Men inte blef jag lycklig af det där.
P: — Ni ej förstod att dricka. Drufvans droppar
Skall man ej sörpla i sig som ur ho.
T: — Nej, jag drack blott ur flaskor, glas och koppar;
Och nog förstod jag dricka, må ni tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
