Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag önskade karnaljen långt in i Helleberga skog,
gjorde minst elfva fållar af ögonbrynen och bet
sönder halfva underläppen. Herrskapet Hjulgren, Amalia
inberäknad, sutto som förskrämda och stirrade.
— Det var roligt, mente Figge, att få se dig.
Bor du här vid stationen?
-— Mindre roligt var det att få se dig, tänkte
jag säga i stället för att besvara hans fråga.
— Skulle det gå an att få tala vid dej lite i
enrum?
— Ja bevars, följ med mig upp till gården, där
jag bor, sade jag och mumlade ett »adjö så länge»
till herrskapet, som kastade långa, halft föraktfulla
blickar efter mig och mitt sluskiga sällskap. Jag
visade in snyltgästerna i mitt rum, där middagsbordet
stod färdigdukadt.
— Nu komma vi, som efterskickade, sade Figge
och nu bjuder du väl på något snyggt, kan jag tro.
För skams skull måste jag tillsäga min häpna
värdinna om ett par tallrikar till.
Samtalet under middagen rörde sig endast om
pängar. De tänkte inrätta en afvelsgård för kaniner,
och det fattades dem endast 2,000 kronor, som de
tyckte jag kunde låna dem. Först antog jag, att de
skämtade, men kom snart underfund med motsatsen.
— Affären, ser du, ger minst 150,000 kronor i
vinst pr år, förklarade den obekante.
Ja, de ansträngde sig till det yttersta med att
förespegla mig, huru bra affären skulle gå, om jag
bara ville sätta in 2,000 kr. i den.
Men det lax inte. Jag vrängde ut och in på
både ögonen och portmonnén för att öfvertyga dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
