- Project Runeberg -  Föreläsningsmagasinet - Tidskrift för nykterhetsupplysning /
33

(1900) Author: Conrad Thunström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

om min fattigdom. Men fortfarande framstod jag för
dem som den rike mannen. Till sist, då jag tycktes
vara obeveklig, och sedan de öst öfver mig några
baljor ovett, gingo de ändtligen sin väg, minskande
listan på mina vänner med ett minns 2 och.
nedsättande mitt värde i familjen Hjulgrens ögon.

Då jag följande dag besökte stationen, förnam
jag en ovanlig likgiltighet för min person, hvilken
jag i någon mån undanröjde genom uppdiktande af
en historia som skulle tjäna till att åter rättfärdiga
mig och göra det osannolikt, hvad den oförsynte
främlingen framkastade angående toddarna på Flaggen.
På eftermiddagen voro vi åter så goda vänner, att vi
alla togo oss en liten promenad bortåt vägen. Snart
hördes på något afstånd ett förfärligt oljud, liksom af
druckna röster, hvilka såsom jag tyckte upprepade
mitt namn, så att det ekade i bergen. Kronblom!
Kronblom! Kronblom! genljöd det oupphörligt.

Komna ett stycke in i skogen, mötte vi fyra
stycken gamla fästprissar, af hvilka två buro hvar sin
literflaska i fickan. Samfäldt sjungande: »Se,
goddag min vän, min frände, se buteljen menar jag»,
störtade de fram mot mig till handtryckning.

»Se, goddag, din gamle arak. Tack för sist!
Ska7 du ha dej en klämtare? . . . Hur står det till
med dej din gamla öltunna? . . . Hur kunde du
komma hem sist, när vi skildes på Tennstopet?» o. s. v,
ljöd det om hvartannat.

De lymlarne brydde sig ej det minsta om det
sällskap, hvari jag befann mig, och flere gånger sökte
jag tysta ned dem, men förgäfves. Den medhafda
konjaken hade totalt sköljt bort det lilla vett, de
hade såsom nyktra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forelasn/0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free