Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då jag nästa dag, icka utan bäfvan, besökte
Hjtilgrens, räckte mig Amalia, med en blick, söm
kunnat komma helal Årstaviken att frysa, ett makuleradt
brefkort, som nyss ankommit till stationen.
Jag läste:
»Gamle fästprisse!
Kom in till sta’n i kväll, så ska7 vi gaska! jag
hade något vigtigt att säga dig. Möt mig klockan
6 på källaren Linnéa, där du ju bäst trifs, och där
de ha de bästa toddarna.
Din vän Pelle Drufva».
Jag ref sönder lappen i tusen bitar och kastade
dem på perrongen, hvarför jag fick en rätt skarp
förebråelse af inspektören.
— Se så ja, tänkte jag, nu är måttet rågadt.
Nu ha de i fördömda jäpparne ställt till det vackert
för mig. De ha röfvat mitt lifs lycka; de ha spunnit
ihop historier, som blifvit tagna för sanning, de ha
generat mig, de ha fläckat mitt namn de ha . . .
Men jag skall hämnas. Aldrig ska’ de få se Isak
Kronblom mer på sina krogar, det är jag man för.
De må söka snärja mig med de finaste garn, men
icke skall jag, en man med förstånd, låta mig fångas
af några eländiga griphumrar. De må begabba och
håna mig, det är bättre att vara aktad af de goda än
gärna sedd af de onda.
Efter denna monolog för mig själf rusade jag
ursinnig hem och beredde mig på ett tal, som jag
vid lägligt tillfälle tänkte hålla för herrskapet
Hjulgren, och hvari jag ämnade erkänna mina felsteg och
mitt skrymteri, men på samma gång afsäga mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
