- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
20

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mannaår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

välja president, följande år sände man honom till statssenaten
och 1843 till kongressen i Washington. Här visste han likaledes
att förskaffa sig anseende genom frisinne, praktisk blick och stor
talgåfva och blef nu bekant i hela unionen såsom en betydande
parlamentarisk förmåga.

I kongressen gjorde sig redan motsatserna mellan de sydliga
och nordliga staterna med afseende på slaffrågan häftigt gällande.
De sydliga länderna ville i strid mot författningen alt mer och
mer utbreda slafveriet och i hvarje nytt till unionen sig
anslutande territorium veta det samma erkändt såsom egande
rättsligt bestånd. Så i Texas, Arkansas, Florida m. fl. I
missourikompromissen af 1820 var likväl genom ömsesidig
öfverenskommelse mellan syd- och nordstaterna faststäldt: »att slafveriet
icke finge utsträckas längre mot norr än 30°—36° af
parallelkretsen, och att det i hela det af Frankrike afträdda Louisiana
skulle vara för alltid förbjudet.»

Likväl kränkte slafhandlarne fortfarande detta fördrag och
visste att slutligen helt och hållet reducera det till noll och intet
värde genom sin öfvermakt i kongressen och emedan
presidenterna blott voro personer, som delade deras tänkesätt.

I denna fråga äfvensom i afseende på tulltariffen intog
Johnsom en mera förmedlande, försonande ställning och tillvann
sig därigenom till och med aktning af båda de motsatta partierna.

I kongressen lärde Johnson äfven att känna sin senare
kollega Lincoln, och båda visste att ömsesidigt uppskatta
hvarandra, om de också icke öfverensstämde i alla politiska och sociala
frågor. Båda männen hade, oaktadt sin fattigdom och sin
fullständiga brist på skolbildning, blott genom sina framstående
själsgåfvor inom kort tid gjort en så lysande bana. Nu tvang
dem icke blott deras törst efter vetande utan äfven deras höga
officiella ställning till rastlösa studier i historia, politik och
rättskunskap. Johnson utmärkte sig äfven liksom Lincoln genom en
energisk viljekraft och karaktärsstyrka. Utan fruktan för tadel
och misshag uttalade han städse oförtäckt sin åsigt om samtliga
lagförslagen och stridsfrågorna. Därvid höll han troget vid
unionen och ville veta dess utöfvande makt försäkrad och oantastad
såsom de enskilda staternas centralregering, under det
sydstaternas öfrige deputerade sökte att intrassla härfvan och förordade
en de enskilda staternas suveränitet, så att förbundsregeringen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free