Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Demokrater och republikaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sådant kallar man på vårt språk enfaldig dumhet.
Så snart slafegarne skjutit första skottet mot unionen, hade de förverkat lagar och rättigheter. Såsom gripande till vapen mot unionen och såsom dess fiender hade sydstaterna icke att fordra, att unionsregeringen vidare skulle uppfylla några rättigheter och pligter mot sydstaterna, emedan desse själfva genom det påbörjade kriget kränkt alla rätter och fördrag. Unionsregeringen hade nu blott pligten af sjelfbibehållelse och fick enligt lagarne icke mer behandla rebellerne såsom statsborgare utan blott såsom fiender. Alra minst fick norden låta dessa barbariska lagar ega bestånd, hvilka den sydliga egoismen dikterat med afseende på slafveriet. Unionsregeringen har till och med begått det största fel, när den i följd af en alt för stor benägenhet för försoning icke strax efter påbörjadt affall och gripandet till vapen uttalade slafemancipationen. Eländige skribenter, till och med en äreförgäten tysk, ville betrakta detta såsom rättskränkning, såsom ett ingrepp i eganderätten. Med denna egendomskränkning hade ju sydstaterna föregått! Norden hade väl dock nu rätt att öfva repressalier!
Genom att de icke gjorde det, utan ännu alltid öfvade skonsamhet, drogo de blott ut på längden med kriget och ökade betydligt de oerhörda offren af menniskor och förslösandet af penningar och egodelar.
Men innan vi närma oss slagningens tummel, måste vi först betrakta de vidare parlamentariska striderna, hvilka ändtligen ledde till afgörandet genom svärdet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
