Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sanning. Ty hittils hade blott rike män och i de flesta fall
sydliga slafhandlare innehaft presidentstolen.
I sydstaterna däremot herskade öfver alt bestörtning och vrede
öfver att ingen af deras kandidater gått igenom. De förhatliga
republikanernas triumf var för dem den förfärligaste tilldragelse,
sådan de aldrig ansett den möjlig. Icke nog med att deras
hittils utöfvade och städse missbrukade herravälde öfver
nordstaterna gick förloradt, de fruktade äfven ett intrång och en
inskränkning i sin makt öfver slafvarne. Och förr skulle ju —
enligt deras utsaga — verlden gå under, än detta finge ske.
Och sedan denne förhatlige plebej på presidentstolen!
Hittils hade blott gentlemän, män af börd och rikedom
beklädt detta högsta ämbete, och nu skulle en f. d. vedhuggare
och jordbrukare komma till denna värdighet och kunna
föreskrifva dem, de rike jordegarne, bomullskonungarne, lagar!!
Det finge aldrig och åter aldrig ske.
Först och främst bestred man valets giltighet, ty Lincoln
hade icke fått absolut pluralitet.
Detta var visserligen fallet, men enligt tolfte tilläggsartikeln
af unionsförfattningen är en absolut pluralitet icke erforderlig,
ty det heter:
»Den person, som har största röstpluraliteten till president,
skall vara president, i fall ett sådant röstantal innefattar alla
valmännens [1] majoritet.»
I följd däraf var altså den enkla pluraliteten tillfyllest, och
denna var konstaterad. Detta var också blott en betydelselös
förevändning, för att man skulle gifva sig ett sken af rätt till sitt
redan länge förberedda affall. Af 302 valmäns röster hade Lincoln
erhållit de ett hundra sextio nios, och detta var den af författningen
fordrade pluraliteten. Den »gamle hederlige Abraham»,
såsom folket kallade honom, var altså unionens rättmätige
president och skulle följande år, den 5 mars 1861, tillträda
sitt ämbete. —
Född 1809 af gamla föräldrar i en nybyggarehydda i staten
Kentuckys urskog, hade han i ungdomen samma öde som
föräldrarne: strängt arbete på fältet och i skogen.
För hvad han till anda och karaktär blifvit har han till största
delen att tacka sig själf, ty hans ungdomsbildning kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
