- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
42

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Casz. Båda rådde presidenten att skicka förstärkning till Fort
Sumter, emedan denna vigtiga punkt var lätt tillgänglig för
fienden. Buchanan afböjde detta. I följd af detta förrädiska
handlingssätt tog Casz genast afsked från statstjänsten.

Af detta och talrika andra fakta framgår, att Buchanan,
likaledes en sydlig slafegare, var fullkomligt öfver ens med
rebellerna och tillät secessionen, ja, i många punkter själf
befordrade den samma.

Det var icke nog med att krigsministern Floyd sände 770,000
gevär och 200,000 revolvrar tillika med ammunition till de
sydliga tyghusen, utan han hade äfven beordrat den reguliera
armén till det aflägsna Texas. I öfverensstämmelse därmed
handlade äfven marinministern Toucey, i det han spridt flottan öfver
hela verldshafvet till verldens yttersta vrår, hvarigenom ett
hastigt användande af den samma omöjliggjordes.

De talrika, i kriget mot England till hamnarnas och
flodmynningarnes skyddande anlagda skansarne öfverlemnade man
godvilligt åt rebellerna, så att redan den 28 december 1860
sydcarolinska trupper borttogo skansen Moultrie vid Charlestons
hamn och snart därpå alla inom söderns område liggande
befästningar, tyghus o. s. v. Och presidenten Buchanan — förklarar:
att han och kongressen icke hafva makt att ingripa däremot.
Makten hade han i alla afseenden betagit sig, när han lät
skingra trupperna och flottan öfver hela verlden.

Men om sådana röfvarebragder icke en gång skulle anses
såsom straffvärdt högförräderi, hvad skulle då anses såsom sådant?
Enligt § 1 af 3:dje afdelningen i unionsförfattningen lider detta
likväl icke det minsta tvifvel. Det heter däri: »Högförräderi
mot de Förenta Staterna består allena i anförande af en krigshär
emot de samma eller i anslutningen till deras fiender genom
förskjutande af krigsmedel oeh annat slags understöd.
»

Men sydstaterna hade redan begått mer än förräderi, de
hade ju till och med börjat krig!!!

Och norden — var gjord försvarslös.

En sydstaterna tillgifven tysk skriftställare*) kan gent emot
detta förfarande icke afhålla sig från att anmärka:

»Söderns krigiska förberedelser understöddes genom det ännu
i ämbetet kvarstående Buchanans ministerium på ett sätt, som

*) Henr. Blankenburg i sitt verk: Die inneren Kampfe der
nordamerikanischen Union. Leipzig, Brockhaus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free