- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
45

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Åtta dagar efter Lincolns tillträde till ämbetet infunno sig
två af de sydliga staterna utskickade kommissarier för att
åvägabringa den fullständiga skilsmässan, men de kunde hvarken
erhålla presidentens eller hans ministrars bifall. Så måste nu
krigets järntärning afgöra utgången, och millioner människor först
gå under, innan fred och frihet kunde uppstiga ur blodhafvet.

                        

Krigets början.



Hvilken olycka andens inskränkthet, girighet, hersklystnad
och andra lidelser sedan årtusenden anstiftat bland
mänskligheten, därom lemnar verldshistorien på hvarje blad upplysning.
Hvilka offer dessa vilda lidelser i alra nyaste tiden åter fordrat
på denna sidan och på andra sidan oceanen, är ännu i färskt
minne hos oss alla. Girighet, hersklystnad och andens inskränkthet
hade gjort de amerikanska slafhandlarne efter hvarje ernådd
eftergift alt vansinnigare, och när genom Lincolns val utsigten att
tilltrotsa sig ännu mera försvann, började de på brottsligt sätt krig.

Början gjordes redan i slutet af december 1860 med de vid
Charlestons hamn liggande småskansarne. Den der
kommenderande majoren Anderson hade den svåra uppgiften att med 70
man och 7 officerare försvara Fort Moultrie, Sumter och Pinckney,
altså tre platser.

Förgäfves hade redan förbundsarméns öfverbefälhafvare,
general Scott, några månader förut bedt presidenten Buchanan att
ditsända förstärkningar och därvid uttryckligen sagt: »Enligt
min kännedom om vår sydliga befolkning är det min fasta
öfvertygelse, att fara för en snar akt af obetänksamhet är för
handen». Förgäfves hade äfven major Anderson bedt därom. I
stället erhöll han befallning att icke lossa något skott och måste
till och med se på, huru rebellerna bygde anfallsverk. Han
lemnade därför på natten den 27 december det mindre befästade
Moultrie och drog sig till Fort Sumter, som genom sina 60 fot
höga murar var skyddad för plötsliga öfverfall. Dagen därpå
togo rebellerna Fort Moultrie i besittning. Inom kort tid hade
de eröfrat alla i dess distrikt liggande krigsetablissement, så
att blott Fort Monroe i Virginien, Pickens i Florida och det
omtalade Sumter blefvo unionen öfriga.

Sydcarolinarnes fräckhet gick ännu längre, de förklarade för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free