- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
48

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ungdomliga spänstighet som hans motpart, den på fyratiotalet
varande rebellpresidenten Jefferson Davis.

General Scott hade gjort till sin uppgift att beskydda
förbundshufvudstaden Washington, bevara Vestvirginien och
Missouri åt unionen, bekämpa upproret i Maryland och återeröfra
Tennessee. Enligt denna plan uppstäldes härarne, och enligt den
opererade man. —

Redan den 19 april förekom en sammandrabbning vid
Baltimore i Maryland, hvarest de från Massachusetts och
Pensylvanien kommande trupperna, hvilka ilade fram till
förbundshufvudstadens skydd, angrepos af befolkningen, men slogo sig
igenom, hvarvid döda och sårade blefvo kvar på platsen.

Detta upprörde advokaten Butler i Boston till den grad, att
han med några regementen angrep denna rebellstat och åter lade
den samma under unionen. Därigenom återstäldes Washingtons
förbindelse med de andra unionsstaterna. Butler utnämndes till
general och utmärkte sig äfven i de följande striderna.

Under de första månaderna utkämpades blott mindre
skärmytslingar i Missouri, Kentucki, Tennessee och andra stater, utan
att det kom till någon afgörande drabbning. Det var ett slags
guerillakrig. Norden behöfde ännu hjälpmedel: penningar, vapen,
manskap o. s, v. Som härför erfordrades kongressens
medgifvande, måste denna först sammankallas.

Äfven andra ovädersmoln hotade unionen. Frankrike och
England ville erkänna rebellerna såsom krigförande makt, såsom
statskonfederation. Lincoln förklarade, att han skulle betrakta
detta såsom krigsorsak. Detta förmådde den gamle syndaren
Napoleon att afstå därifrån. För honom skulle det i alla
afseenden varit högst välkommet, om den stora mäktiga unionen
söndersplittrats i vanmäktiga småstater.

                

En vördnadsvärd akt af Johnsons trofasta sinnelag

.

Lincoln hade sammankallat kongressen till en extra
sammankomst den 4 juli 1861 för att erhålla de erforderliga hjälpmedlen
för kriget. Från slafstaterna tordes ingen senator, ingen
kongressledamot vid lifsfara begifva sig dit. Till och med unionens
blotta anhängare, hvilka flyktade från sydstaterna, blefvo förföljda
och utan vidare omständigheter hängda af vederbörande eller folket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free