- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
56

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ögonen fallande, som enligt den allmänna åsigten den fiendtliga
hären kunnat kringrännas och anfallas både i fronten och i
ryggen. Man mumlade därföre redan om förräderi och hemligt
förstånd med sydstaterna. Man bör likväl betänka, att i sådana,
tider en person lätt kan blifva ansedd som förrädare, om han
icke delar den stora mängdens mening och åsigt och handlar
därefter.

För att göra ett slut på denna overksamhet utfärdade
presidenten Lincoln den 27 Januari en krigsorder, hvilken anordnade
land- och sjötruppernas framryckande och anvisade
Potomac-armén att taga järnbannätet nedanför Manassas-Junction. Icke
ens därefter marscherade M’Clellan, utan framlade den 31 januari
en annan plan — anfallsmarsch mot Richmond — men blef
ändtligen genom upprepade tillsägelser nödgad att befria järnvägslinien
mellan Baltimore och Ohio från fienden. Först i mars kommo
härmassorna i vidare rörelse.

Må Mac Clellan också hafva handlat redligt efter sin åsigt
och öfvertygelse och hållit det rådligt att icke göra något
vinterfälttåg, så har han likväl felat mycket däri, att han nästan ett
halft år låg i fullkomlig overksamhet och ostördt öfverlemnade
denna dyrbara tid åt fienden till att förstärka och ordna sin
armé, under det han redan i början af januari kunde i följd af
sin numerära styrka räkna på en lycklig utgång.

Utom Potomac-armén på inemot 200,000 man under
Clellan stod vid Mississippi ännu en annan på 160,000 man, öfver
hvilken general Halleck förde befälet. Och i staten Arkansas hade
general Hunter organiserat en armé, som hotade Luisiana och
Texas äfvensom fiendens venstra flank, under det generalerna
Grant och Buell från Kentucky tågade söder ut med 60,000 man.
Fienden befann sig altså i ett om också glest nät af tre arméer,
och hade dessa i rätt tid dragit sig till samman, så kunde de
tillfångatagit hela den fiendtliga hären, såsom tyskarne ofta gjorde
i det franska kriget. M’Clellans långa dröjsmål blef altså mer
än tvifvelaktigt, om man betänker, att en så gynsam ställning
redan genom gemensam handling säkerligen måst leda till seger.
De andra arméernas anförare lågo icke hela vintern igenom så
overksamme, utan handlade och kommo i många fall äfven till
lyckliga resultat. Så hade Grant och Buell tillkämpat sig en
seger vid Somerset och gjort terrängen ren ända till
Cumberlandsfloden. Här var det åter tyskar, tyska gymnaster och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free