- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
65

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

härutinnan undantag. Hade de lyckligen slutat en fäktning,
vunnit en slagtning, så hvilade de på sina lagrar och läto
motståndaren ostörd draga bort och å nyo ordna sig. Alt orsaker,
hvarföre kriget utspann sig så mycket på längden.

Efter Hallecks utnämning till öfverbefälhafvare för
unionsarmén erhöll general Grant öfverkommandot öfver den i
Tennessee och vid Mississippi stående härafdelningen. Såsom
undergeneraler fungerade Sherman och Rosencrantz. De försvarade
sin terräng och hade under sommarens lopp inga betydande
strider. Först i september och oktober kom det till slagtningar, i
hvilka unionsarmén var den lyckligare och denna gång äfven
betydligt försvagade den slagne fienden genom förföljande.

Utom de reguliera arméernas strider förekommo äfven talrika
ströftåg af små guerillaband, hvilka öfverföllo städer och
nybyggen, röfvade och plundrade öfver alt och misshandlade den
värnlösa befolkningen. Grufligast hemsöktes Kentucky, Missouri och
Tennessee af sydstaternas ridande röfvare. Den, som blott var
misstänkt för att hysa sympati för norden, brandskattades och
nedgjordes. De s. k. »Thugs» från New-Orleans betraktade
mordet på en fiende, d. v. s. på en unionens vän, såsom »ett Gud
behagligt verk». I följd däraf mördade man äfven i 19:de
århundradet till Guds ära och missbrukade det heliga namnet till
vanvettiga handlingar, alldeles såsom inkvisitionen förut.

Att de vilda indianerna därvid icke förblefvo overksamme,
utan utöfvade sin blodgiriga lust att skalpera, afskära talrika
huvudsvålar och smycka sig därmed, kan man tänka sig. Det
var ändtligen ett tillfälle för dem att ostraffadt kunna hämnas
på de förhatliga hvita. Så såg man öfver alt jämmer och elände,
mord och plundring.

Året 1862 gick till ända, omätliga blodströmmar hade flutit,
tusentals människolif offrats, blomstrande fält förvandlats till
öknar, plantager och städer förhärjats och millioner människor
störtats i det rysligaste elände, utan att man uppnått
ett offervärdt mål. Krigsvågskålen mellan nord- och sydstaterna vägde
ännu tämligen jämnt. Var norden rikare på manskap och
hjälpmedel, så hade södern däremot teoretiskt bildade härförare, hvilka
trots öfvermakten kämpade segerrikt och ofta kommo
förbundshufvudstaden att bäfva. I detta stadium gick krigets andra år
till ända under jämmer och elände, och den en gång så stolta
unionen var till den grad bragt i oreda, att redan månge af dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free