- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
67

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

unionens alla rättigheter under fötterna!! An mer! I följd af sin
försoningspolitik begick han till och med uppenbar orätt mot
den förtjänte general Fremont. När denne befriat Missouri
från fienden och återeröfrat det åt unionen, satte han
alldeles efter den unionstrogna vesterns önskan slafvarne i frihet.
Lincoln ogillade denna handling och afsatte generalen från
hans plats. Tacksamhet har han därföre icke skördat af
slafhandlarne. Den legde lönmördaren Booth är det lefvande
exemplet och beviset på dessa slafegares afskyvärdt nedriga
tänkesätt.

I ett annat stadium kom slaffrågan i kongressen. Ar
1861 utfärdade denna lagstiftande församling ett cirkulär,
enligt hvilket all till kriget mot unionen använd egendom skulle
konfiskeras och de slafvar förklaras frie, hvilka på sina
herrars befallning deltagit i striden eller i de till kriget hörande
göromålen.

Först efter långt dröjsmål sanktionerade Lincoln detta
cirkulär. Men när kongressen i december samma år mottog
talrika förslag till »slafveriets afskaffande i rebellstaterna»,
uppträdde Lincoln afgjordt däremot, och i följd däraf blef saken
vid det gamla. Blott i det under centralregeringens direkta
förvaltning stående distriktet Columbia, blef slafveriet
lagenligt afskaffadt och därigenom åtminstone unionsregeringens säte
befriadt från denna skamfläck. Nu först förändrades
krigsartiklarne så, att unionens soldater icke mer finge användas till
förrymda slafvars utlemnand
e.

Ända till denna tid hade detta nämligen skett. Att man
icke strax i början af kriget utan först i andra året af det
samma afskaffade denna omänskliga, af slafhandlarne dikterade
lag, skulle man förr anse såsom inskränkthet än såsom
försoningsberedvillighet. Statsklokhet var det icke.

I mars år 1862 gjorde Lincoln till och med ännu ett
försök till försoning. I sitt cirkulär förklarade han för båda
lagstiftande församlingarna: »Det är unionens pligt att komma
den enskilda stat, som besluter sig för slafveriets fullkomliga
afskaffande, till hjälp därigenom, att hon gifver den samma
en subvention, öfver hvilken han efter eget bästa förstånd kan
förfoga till att hålla sig skadeslös för den ur dessa
förändringar framgångna olägenheten för det offentliga eller privata
intresset. Detta centralregeringens förslag innebär ingalunda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free