- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
77

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verkligen bestialiskt raseri, sådant intet vilddjur råkar i, visade de
mot de fångne. Negersoldaterna blefvo piskade, tills de icke
mer hade något kött på knotorna, och därefter skjutne. Hvita
och svarta fångar sammanpackades inom en trång inhägnad
utan tak, och prisgåfvos åt alla hungerns och törstens qval
samt väderlekens besvärligheter. Vid den minsta rörelse sköt
man på dem. Ja, deras omänsklige fångvaktare lät vid
skjutöfningar använda dem som skottaflor. Efter dem, som
händelsevis flydde, hetsades de beryktade blodhundarne, hvilka
söndersleto dem lefvande. Dessa och ännu andra otroliga
våldsbragder äro faktiskt konstaterade. På deras sanning kan man
altså icke det ringaste tvifla. Men vedergällningens stund
nalkas. Det vanvettiga herraväldet hos denna urartade
människoklass går till ända.

Lincolns åtgärder och sätt att gå till väga icke blott
gillades af kongressen, utan man fattade äfven det beslutet: »Att
kongressen fordrade den mest energiska och hänsynslösa
fortsättning af kriget ända till förbundsauktoritetens öfver hela
nationalområdet obetingade återställelse; att den förkastade
hvarje vapenstillestånds-, freds- eller förmedlingsförslag, så
länge en enda rebell stode under vapen mot förbundet». I en
annan resolution förklarade det såsom kongressens pligt: »Att
ställa till regeringens förfogande alla till rebellernas
undertryckande erforderliga medel af manskap och penningar». —

Unionsarméns styrka belöpte sig i början af år 1864 till
omkr. 500,000 man och 65,000 man negertrupper. De senare
ökade sig under årets lopp till dubbla antalet. Dessutom lågo
ännu öfver 100,000 man på sjukhusen, och inemot 50,000
man befunno sig såsom fångar i fiendens händer.

De konfedererades armé uppgick till 340,000 man, men
sjönk snart ned till 200,000. I denna nöd instälde de äfven
negrerna i ledet såsom pionierer och vid kanonservisen,
hvilket de förut icke vågade, af fruktan att slafvarne vid lägligt
tillfälle skulle rikta vapnen,mot sina egna herrar.

General Grants ärorika bragder förmådde Lincoln att i
februari anförtro honom öfverbefälet öfver armén. Sherman
erhöll kommandot öfver Tennesseearmén. Den 15:de och 16:de
armékåren beordrades till Vicksburg för att angripa rebellerna
vid Dalton, under det Logan med en del af Cumberlandsarmén
skulle ankomma från Huntsville. En tredje arméafdelning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free