- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
98

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Humphrey och hans arrièregarde beröfvas sina transportvagnar.
När han kommit in på härvägen till High-Bridge, stöter den från
Burkesville kommande Ord på honom. Lee slår honom till baka,
men då visar sig Grants hufvudstyrka. Lee bildar front, hans
general Ewell är slagfärdig, men Sheridan störtar sig med hela sitt
rytteri öfver honom, skingrar hans kår och gör 9,000 fångar,
däribland äfven Ewell. Likväl flyr Lee vidare, lemnar artilleri,
krutvagnar och alt i sticket för att hastigt uppnå Lynchburg. Men
Grants armé upphinner honom ännu en gång, griper honom i
flanken och ryggen och börjar striden på nytt. Hela regementen
nedskjutas, men den trotsige rebellanföraren känner ingen
mänsklig medömkan öfver sina bröders nedslagtande, han fortfar att
kämpa och skulle sannolikt hafva låtit fullkomligt nedslagta sitt
folk, om icke den segerrike och likväl humane Grant till honom
riktat en vördnadsfull skrifvelse, hvari han i mänsklighetens namn
bad Lee afstå från den gagnlösa och för honom blott förderfliga
striden och gifva sig.

Lee gjorde undanflykter och uppstälde vilkor. Grant svarade,
att han blott hade det enda vilkoret att sätta Lees armé ur stånd
att åter kunna kämpa mot unionen. Den fullständigt inneslutne
såg nu, att han liksom det vid en hetsjagt omringade villebrådet
kunde totalt nedskjutas, och kapitulerade.

Lee jämte hans officerare blefvo på deras hedersord frisläpte
och fingo behålla sina vapen och hästar. Den från 60,000 till
vid pass 26,000 man reducerade armén måste lofva unionen
trohet och fick skingra sig i alla riktningar. Denna Grants mildhet
var ett fel, ty flere återstoder af den samma förenade sig med
den ännu under vapen stående Johnston. Men äfven dennes
dödstimme hade redan slagit. Innesluten mellan Grants och
Shermans trupper, blef honom blott en utväg till Sydcarolina eller
Georgia öfrig. Men den i ilmarscher dit jagande general
Stoneman förstörde vid Salysbury alla förråd, kommunikationer, 100
mil järnbanor, under det Sherman under tiden eröfrade Raleigh
och gjorde det omöjligt för Johnston att undkomma. Denne bad
om vapenstillestånd, hvilket af Sherman beviljades, men icke
gillades i Washington. I följd däraf kapitulerade Johnston.

Likaledes kapitulerade äfven de i Texas, Louisiana, Arkansas
och Memphis stående kvarlefvorna af hären. Framför Mobile
egde likväl en hårdnackad strid rum. Flotta och landttrupper
bombarderade på en gång staden, och ehuru ännu två skepp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free