- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
103

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hjältedater jämte hans djärfva tåg till Georgien hafva förvärfvat
honom evigt beröm i verldshistorien.

Jag öfvergår nu till Sheridan, som har den största andelen
i Richmonds eröfring och tvang Lee till kapitulation, såsom redan
är berättadt.

Philip Henry Sheridan föddes 1831 i samma stat, i hvilken
Grant och Sherman skådade verldens ljus, nämligen i Perry County
i staten Ohio. Hans föräldrar hade utvandrat från Irland till
Amerika. Han hemtade likaledes sina militära kunskaper i
West-Point och utnämndes efter fullbordade studier 1853 till
underlöjtnant vid första infanteriregementet. Vid sitt inträde i armén
måste han äfven genast deltaga i fälttågen i Texas åren 1853—1855.
Under det senare året uppdrogs åt honom på några
månader befälet öfver skansen i New-Yorks hamn, hvarefter han
beordrades till Californien och måste öfvervaka järnbanan vid
Pacifickusten. Äfven på denna plats kvarblef han icke länge, ty
han kommenderades att deltaga i striderna mot indianerna i
området Oregon och har utmärkt sig genom tapperhet och fyndighet
i striderna mot de vilda folkstammarne, hufvudsakligen vid
vattenfallen vid Columbia den 28 april 1856. Han förvärfvade sig
icke blott sin befälhafvares tillfredsställelse, utan berömdes äfven
mycket af general Scott och förordades till befordran.

Vid rebellkrigets utbrott utnämndes han till kapten vid 13:de
infanteriregementet och fungerade flere månader i St. Louis såsom
president vid en där rådslående militärkommission. I december
1861 avancerade han till kvartermästare i sydvestarmén,
opererade sedan i Sydmissouri och därefter i Arkansas under general
Curtis. Vid dennes armé kvarblef han ända tils efter den stora
slagtningen vid Pea Ridge på våren 1862, därefter utnämndes
han till öfverkvartermästare i general Hallecks stab och utmärkte
sig liksom Grant i slaget vid Corinth. I maj samma år erhöll
han befälet öfver andra Michigankavalleriregementet. Därigenom
försattes han i sitt rätta lifselement, ty han synes särskildt född
till kavallerist.

Den 30 maj, tre dagar efter erhållet befäl, kämpade han vid
Corinth mot en mycket större kavalleristyrka och slog den på
flykten. Efter denna seger anförtroddes honom befälet öfver en
kavalleribrigad, hvarmed han den 1 juli slog rebellgeneralen
Chalmers med hans nio kavalleriregementen på flykten och nästan
tillintetgjorde dem. Denna segerrika framgång var så förvånande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:39:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forenstat/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free