- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
106

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lönmord och slut på det blodiga dramat.



Ödets väfnad och tillskyndelse, verldshändelsernas gång
bereder ofta människor och ting en helt egendomlig, märkvärdig
skickelse. Så äfven Lincoln.

Då han först tillträdde sitt presidentskap började kriget med
skansen Sumters eröfring af rebellerna. Då han tillträder sitt
andra presidentskap, slutar sista akten af det blodiga dramat
med denna skans återeröfring. Än märkvärdigare! Den 13 april
1861 sjönk stjärnbaneret från denna skans och föll i rebellernas
händer. Fyra år senare återeröfras det och hissas på samma dag.
En och samma skans bildar altså krigets både början och slut.

Men en ännu större ödets skickelse var den återvalde
presidenten Lincoln beskärd. Hans mödosamma, af sorger och
jättestora bördor belastade ämbetslefnad hade under de fyra
krigsåren haft blott lidanden och bekymmer. Men början af hans
andra ämbetsperiod visade sig gladare. Seger på seger
följde för unionsarmén, rebellernas herravälde gick till ända, de
sista kvarlefvorna af deras trupper gåfvo sig. Städer och
länder, hamnar och skansar hade åter kommit i unionens händer.
På besagda 13 april upplefde nu Lincoln äfven den för honom
särdeles glädjande underrättelsen om stjärnbanerets
återplanterande på skansen Sumter.

I lyftad, glad stämning höll han dagen därpå, den 14, ett
kabinettsråd, i hvilket man rådslog om de mått och steg, man
skulle vidtaga mot rebellerna. Han mottog senatorer och
deputerade, hade äfven ett långt samtal med sin äldste, i Grants
armé såsom kapten stående son och andra personer. Efter
måltiden underhöll han sig med en deputation af borgare från
Illinois, vid hvilket tillfälle han äfven varnades att icke så lätt
utsätta sitt lif för rebelleras hämndbegär, som det skett t. ex. vid
resan till Richmond. Äfven i Washington vore han prisgifven
åt faror. Lincoln sökte att skämtsamt aflägsna dessa farhågor,
framvisade ett paket bref och sade: »Här är ett antal
hotelsebref, i hvilka ett mord förespeglas mig. Ville jag länge
eftertänka och göra mig sorger däröfver, så måste jag komma i en
ganska nervös stämning. Tillfällen att mörda mig gifves det så
många, att, om förrädare verkligen hysa sådana tankar, jag med
bästa vilja och största försigtighet icke skulle kunna undgå ett
sådant öde. Hvarför skall jag då göra mig alldeles onyttiga sorger?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:39:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forenstat/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free