- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
110

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

voro fulla af lof öfver folkets man, öfver de fattiges och
undertrycktes Messias. Engelska och tyska tungor voro visserligen
förherskande, men hans lof ljöd äfven på italienska, spanska,
portugisiska, franska, ryska och på de der vilda idiomerna,
hvilka ännu icke af de lärde äro uppstälda i grammatik, och
öfver hvilkas ursprung ännu stora tvifvel herska.

Äfven kinesen instämde lifligt, ty äfven han behöfde ett
kraftigt skydd mot godtycke och tyranni för att arbeta fri och
obehindrad och därefter åter kunna draga hem till det
himmelska riket, om icke förr så dock i kista såsom död. Ty kinesen
finner blott i hemmets jord den efterlängtade eviga hvilan.

Denna otaliga människomassas spända väntan gälde altså
en ny unionspresidents intåg. Den med brinnande ifver valde —
Lincoln — var ett lik.

Enligt Förenta Staternas författning hade nu vicepresidenten
att träda i dennes ställe och till slutet af den fyraåriga
valperioden förvalta hans ämbete. Denne vicepresident, som
genom Lincolns död upphöjdes till verklig president i ett af de
största statskomplex, och hvilken den 15 april svor på
författningen, var vår Andrew Johnson.

Dagen därpå ville han begifva sig till Capitolium att
mottaga de högsta ämbetsmännen och de främmande makternas
sändebud.

Vid dylika tillfällen äro då naturligen alla på benen, som
ännu kunna gå och stå. Så var det äfven denna gång framför
Capitolium i Washington. Trängseln blef timme efter timme
större, och polisen hade alt större arbete att hålla vägen fri.
Ändtligen syntes militär. Den bildade spalier, och därmed var
den gräns dragen, efter hvilken man nödvändigt måste foga sig.

Efter en stund närmade sig en öppen vagn, i hvilken sutto
ministern Seward och en annan man, hvilken man naturligtvis
med skallande jubel helsade såsom »President Johnson». Det
var en man med liten gestalt, med mycket energiska
ansigtsdrag, hvilka läto sluta till en fast, viljestark karaktär. Den
stora menniskomassans entusiastiska helsningar syntes hos honom
väcka stort välbehag. Han blef icke trött på att vänligt tacka
ända tills han uppnått målet, stannade framför portalen till
Capitolium och höll ett tal, som likväl ohördt förklingade,
öfverröstadt af sorlet. De dånande lefveropen, longlive och andra
utrop tystnade icke förr, än han dragit sig till baka till det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free