- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
112

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bekväma sig att utbetala femton millioner dollars för att
undvika ett krig.

Efter de engelska och franska sändebuden följde snart det
italienska, österrikiska, preussiska och andra. Gent emot dem
förhöll sig mängden neutral på samma sätt som deras staters
regeringar förhållit sig neutrala gent emot de kämpande
partierna. Man talade om de eleganta vagnarna, den granna
betjäningen och kom därefter åter till baka till presidenten Johnson.
Af honom väntade man en sträng tuktan på slafegarne, hvilka
börjat detta fruktansvärda, människomördande, länder förödande
krig och med bestialisk råhet fört det till och med mot
värnlösa fångar.

Ännu hade man icke trädt deras slafekonomi för nära,
norden hade till och med gjort dem talrika fördelaktiga
medgifvanden, och likväl afföllo de från unionen, när
nordstaternas kandidat Lincoln erhållit seger vid valet. Ehuru under
hela 44 år endast presidenter ur deras midt och af deras
tänkesätt stått i spetsen för regeringen, voro de likväl så oförskämdt
fräcka, att de vid första misslyckande i sina valspekulationer
började öppet krig, emedan nordstaternas kandidat segrat,
hvilken icke räknades till deras parti och icke häller kunde vinnas
för deras människohandel.

När Lincoln för andra gången valdes till president och
Johnson till vicepresident, var den fyraåriga striden nära sitt slut.
Det gälde nu att ordna de förstörda statsförhållandena, bota de
sociala skadorna och hålla dom öfver de blodiga förbrytare som
åstadkommit affallet från unionen och börjat kriget mot den samma.

Johnson höll man för en sträng domare. Efter sitt tillträde
till ämbetet såsom vicepresident hade han vid en officielfest i
Richmond uttalat dessa ord: »Högförräderi är en af de
svåraste förbrytelser; för högförrädaren är döden till och med ett
för lindrigt straff. Hans gods måste äfven hemfalla till staten.
Jag föreslår repet för anstiftarne och ledarne, hvilka bragt en
så outsäglig blodsutgjutelse och olycka öfver oss. Ingräfven det
djupt i edra hjärtan: högförräderi är den afskyvärdaste
förbrytelselse, och förbrytarne skola lida sitt straff.»


Dessa ord af Johnson gingo från mun till mun. Och så
höll man honom då för den kränkta rättvisans och
mänsklighetens hämnare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free