- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
113

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Slafhandlarne hade icke blott genom det nedriga i det
förrädiska affallet och kriget gjort sig föraktliga i hela den sedliga
verldens ögon utan äfven genom det gräsliga sätt, på hvilket
de förde kriget. Och när de voro totalt besegrade och det
blodiga dramat gick till ända, trodde de sig ännu i sin vansinniga
förblindelse och bottenlösa uselhet genom lönmord än en gång
kunna leda ödet till sin förmån. De ville genom mordet på
samtlige högre ämbetmän återvinna sin förlorade makt. Deras
lejda lönmördare hade, såsom redan är sagdt, icke blott Lincoln
utan äfven statsministern Seward, vicepresidenten Johnson,
krigsministern Stanton, general Grant m. fl. på dödslistan. Under
det Lincoln blef skjuten på teatern, blef den i sin våning sjuk
liggande Seward öfverfallen af en mördare vid namn Payne och
svårt, men icke dödligt sårad. De öfriga offren undgingo blott
genom en händelse det rysliga ödet, såsom ofvanföre
berättats. Detta sista oerhördt nedriga dåd af de helt och hållet
demoraliserade slafhandlarne påtryckte dem en outplånlig
skamfläck och uppväckte bland hela den civiliserade mänskligheten
en verklig afsky för dessa urartade varelser. Får man då
förundra sig öfver, om en stor del af unionens befolkning ropade
icke blott på rättvisa utan äfven på hämnd?

Att man ville veta hufvudmännen, anstiftarne och ledarne
på ett alldeles särskildt sätt bestraffade, var ju så själfklart,
så naturligt, att man icke kunde tänka sig motsatsen. Stenarne
skulle hafva rörts, om rebell-ledaren Jefferson Davis och hans
medhjälpare undkommit ostraffade; de, som genom sitt skamlöst
påbörjade krig mot sina medborgare voro skuld till många
hundra tusendens död !!

Johnson hade altså på festen i Richmond offentligen uttalat
hvad hela den förnuftiga mänskligheten tänkte och sade. Man
väntade nu, att han äfven såsom president skulle handla i
enlighet med sina ord. Däraf folkets entusiastiska hyllning,
alldeles sådan som den, som kommit Lincoln till del.

Det var äfven ännu en annan orsak, hvarför Lincoln och
Johnson så älskades, beundrades och verkligen ärades af folket.
De voro folkets högt betrodde män till följd af sin börd och sina
tänkesätt. Båda hade från arbetsklassen svingat sig upp till
presidenter för ett af de störsa statskomplex i verlden. Från den
fattige handarbetarens enkla koja hade de förts till kongressen
och ändtligen till Hvita huset i Washington.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free