- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
123

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försiggingo valen till de enskilda staternas legislatur äfvensom till de
förenade staternas kongress med stort intresse. De af Johnson
fordrade ändringarna i de enskilda författningarna äfvensom
sanktionerandet af amendementet till unionsförfattningen antogos
med stor majoritet. På hösten 1865 valde de med Johnsons
bifall sina guvernörer — hvilka hittils insatts af
centralregeringen — äfvensom sina senatorer och representanter i kongressen.

Därmed voro de unionstrogne icke belåtne. De ville låta
krigstillståndet fortfara ännu längre i sydstaterna och ville icke
anse dessa berättigade att inträda i kongressen. Och det just
af den hufvudorsaken, »att de fruktade, att den genom
slafegarne uppkommande majoriteten skulle omintetgöra alla
lagförslag till centralregeringens stärkande samt åter göra det forna
demokratiska herraväldet gällande.»


Den högt förtjänte general Butler, senatorerne Summer,
Wade och med dem det stora republikanska partiet yrkade på
uppfyllandet af Johnsons löfte, nämligen att rebellanförarne
skulle bestraffas, deras politiska rättigheter fråntagas dem och
deras förmögenhet konfiskeras.

Dessa fordringar voro äfven fullt berättigade, så vida det
icke äfven nu skulle heta: »De små tjufvarne hänger man, de
stora låter man gå.»

Men icke blott på grund af rättvisa skulle de tilldelas sitt
förtjänta straff, utan på grund af politiken. Slafegarnes så
många år igenom mycket missbrukade herravälde måste brytas,
om en enhetlig och stark centralregering skulle komma till stånd.

Denna af det stora flertalet i landet hysta åsigt förkastade
Johnson och fullföljde sin benådningspolitik. Han blef därför,
dag från dag alt mer impopulär och till och med förhatlig.

Då man icke kunde återkalla hans talrika benådningar i
deras civilrättsliga följder, uppstälde man följande sats:

»Då sydstaterna i följd af sitt uppror förlorat sin rätt
som stater, måste de behandlas såsom blotta territorier, förvaltas
af förbundsregeringen och få ännu icke sända några deputerade
till senaten och kongressen.»


Territorier äro sådana statsområden, som ännu icke hafva
60,000 invånare och altså icke betraktas såsom stater. —

Genom att utesluta sydstaternas deputerade från kongressen
hoppades man att bättre kunna fullborda reorganisationsverket
likasom förbundsregeringens stärkande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:15:24 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forenstat/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free