Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de vid första lägliga tillfälle å nyo skulle kunna börja spelet.
Johnson själf hade ju sagt, att kriget gifvit förbundet makt och
rättighet att bringa den genom omstörtningen af alla rättsliga
förordningar och förhållanden i dessa stater nödig blifna
reorganisationen i samklang med händelsernas sedan dess skedda
utveckling.
Men sydstaternas deputerade i kongressen skulle hafva
pålagt denna reorganisation en trång hämsko och fortsatt sin gamla
partitaktik.
Det får altså icke betraktas såsom partifanatism, såsom
hämndbegär hos republikanerne, att de ville verkställa denna
reorganisation utan plantagebaronernas hämsko. Politisk klokhet
och sydländarnes genom deras handlingar tillräckligt
kännetecknade karaktär bjödo deras uteslutande.
Ännu löjligare är det, när en tysk skriftställare, såsom
Heinrich Blankenburg i sin bok, talar om författningsbrott och
säger: »Norden beträdde revolutionens mark, den förnekade
författningen.» — Detta hade ju skett af sydstaterna!
För öfrigt skulle ju författningens rättigheter blott tils
vidare icke komma de rebeller till del, hvilka själfva brutit och
bekrigat den — och det icke af hämndbegär utan med full
beräkning — för att icke genast åter gifva dem medel och vapen
i händerna till nya strider. Blott tils vidare skulle ju detta
tillstånd upprätthållas, sådant det skapats af kriget och sådant det
rent af var nödvändigt till skydd för unionsförfattningen och de
unionstrogna staterna!!. Detta fordrade icke blott den försonande
rättvisan utan äfven statsklokheten.
Den på hösten 1865 sammanträdande kongressen handlade
således rättvist och klokt, då den genom sin sekreterare lät
förklara de anlände sydstaternas representanter såsom icke lagligt
legitimerade och deras val såsom ogiltigt.
Om slafbaronernas samme tyske advokat säger häremot:
»Ingen, som eger någon kunskap i statsrätten skall i
författningen kunna upptäcka den minsta antydan till rättfärdigandet
af ett sådant förfarande» — så kan man svara därpå, att
unionsförfattningens upphofsmän häller icke kunde förutse, att den
samma skulle af slafegarne brytas och bekrigas. Men likväl
står i författningen en artikel om högförräderi och dess
bestraffning. Men att åter benåda dessa högförrädare, innan dådet
knapt hunnit fullbordas, var ju spott och hån med den för helig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
