- Project Runeberg -  Andrew Johnson : Förenta Staternas president och striderna på hans tid /
126

(1880) [MARC] Author: Jean Schucht Translator: G. T. Rabenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och okränkbar förklarade författningen.<i></i> Om rebellanförarne
kommit ostraffade därifrån, så skulle ju endast det varit nog
att uppmuntra till en ny förbrytelse.

Clerk Mac Pherson uppfylde altså blott en pligt, då han
ansåg de elfva rebellstaternas deputerade icke vara legitimerade
och midt för deras näsa stängde dörren för dem.

Johnson ville likväl icke stifta lagar utan sydstaternas
representanter och motverkade därför kongressen. Hans
hufvudargument var: »Representanterna från en del af unionen äro
icke berättigade att gifva samtlige staterna lagar och mycket
mindre att dekretera speciallagar för de icke representerade staterna.

Men denna grund kan likväl blott vid normala
statsförhållanden vara giltig i stater, som lefva i fred och vänskap med
hvarandra och gemensamt akta på och följa författningens lagar,
men icke med afseende på rebeller och högförrädare, som själfva
brutit författningen. I följd af en sådan falskt använd teori
hade man ju också måst upphäfva krigstillståndet strax efter
kapitulationen, resp. eröfringen, och åter styra rebellerna efter
författningen.

Men det har själfve Johnson icke hållit för rådligt, utan låtit
undantagstillståndet bestå ännu i månader. Höll han detta för
nödvändigt för lugnets och ordningens återställande, så borde
han häller icke hafva förargats på kongressen därför, att denne
af samma skäl ville låta undantagstillståndet fortfara, tils
reorganisationen fulländats och rebellerna fullständigt fogat sig efter
lagarne. Johnsons järnfasta karaktär, hvilken vi beundra i hans
forna lif, manifesterade sig, ty värr, i denna situation till hans
nackdel. Han höll orubbligt fast vid sin åsigt — och konflikten
med kongressen kom till utbrott.

På första dagen af den 39:de kongressen, hvilken samlades
i december, framstälde Thaddeus Stevens från Pensylvanien ett
förslag: »Att båda husen måtte uppdraga åt ett af femton
medlemmar bestående utskott att undersöka tillståndet inom de
stater, som deltagit i upproret, och afgifva ett utlåtande, om
några af dessa och i så fall hvilka af dem voro skicklige och
berättigade att åter upptagas i sin förra ställning inom unionen.»

Detta förslag antogs med 123 röster mot 36.
Statsklokheten bjöd detta. —

I senaten framlemnade Wilson från Massachusetts en bill,
hvilken förklarade de af slafstaterna utfärdade »Blacklaws»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:39:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forenstat/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free